Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hof-Intendenten Johan Tobias Sergel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
gå till Adolf Fredriks Kyrka: från den skönaste
symbol i den Grekiska dikten till den sublimaste
föreställning af Christendomeiis hufvudsanning,
och till den mest träffande bild af den forskande
vette uskapeii.
Fabeln om Amor och Psyche är den sista men ock mest
betydande af Grekernas niyther. Psyche eller själen
älskas af en osynlig gudomlighet, hvilken är kärleken
sjelf; men hon förlorar honom i det ögonblick, då
hon ej mer tror på honom, ej tror på det hon icke
ser. Hon förföljes af Venus, den sinnliga naturen,
och blir olycklig på jorden, men pröfvad och renad
återförenas hon med kärleken, och upptages till
Olympen. Denna sköna allegori, hvars mening så klart
ge-nomskiner, men som man likväl gjort endast till
en lättsinnig roman, utmärker den tidpunkt, då den
gamla verlden småningom beredde sig att emottaga
Christendomeiis ljus, då hvarken hjertat eller tanken
tillfredsställdes af det timliga allena, utan kände
behofvet af ett högre lif, och liksom väntade derom
en Gudomlig uppenbarelse. Om ock SERGEL ej tänkte
på hela betydelsen af sitt ämne, så har han likväl
behandlat det i fullkomlig öfverensstämmelse-med
dess rätta ande. Man har jemfört detta den nyare
konstens mästerstycke med den antika gruppen, Amor
och Psyche, och saknat deri, den ljufva ömhet, som
andas i denna. Förmodligen väntade LUDVIG XV:s Hof,
för hvilket SERGEJL redan i Rom begynte detta arbete,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
