- Project Runeberg -  Minnesteckningar öfver utmärkte svenske statsmän, hjeltar, lärde, konstnärer och skalder /
I:180

(1848-1860) Author: Frans Michael Franzén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hof-Intendenten Johan Tobias Sergel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

180

såsom vårdare af nationens känsla för sitt eget värde,
för sin frihet och sjelfständighet, sin krigsära,
sin rang bland Europas nationer och sin själsodling. I
det ögonblick, de skulle nedstörtas eller förlora sin
betydelse, sin kraft att mäktigt röra hvarje Svenskt
hjerta, vore ock Sverige icke mer ett Rike, vore ock
Svear ne icke mer ett Folk. Fordom, då en öfvervunnen
nation kunde rädda sig med flykten, bar hon med sig
sina hemgudar. Nu, då hvarje folkslag är fäst vid sin
jord, äro ock dess penater orörlige stöder. Men just
denna orörlighet, denna oföränderlighet gör dem mest
betydningsfulla. På samma rum, i samma ställning,
med samma uppsyn står GUSTAF VASA, stå de tvenne
andre GUSTAVER, och blicka på sitt folk från det
ena århundradet till det andra. Af de omkring dem
strömmande skaror försvinner slägte efter slägte,
men de stå qvar, och med dern Sveriges thron, och
Sveriges Rike. Så sedda - och så ser dem äfven den
minst bildade ibland oss, ledd af en oförfalskad
känsla - äro dessa konstens verk ej blotta prydnader
för Konungs-staden, utan Palladier för Fäderneslandet.

Men konsten har sitt eget värde, också utom den
tjenst, hon gör staten och kyrkan. En skön bild, blott
som bild betraktad, är värd ett ruin i mensklighetens
helgedom. Den förutsätter ej blott en täflan med
naturen, utan en upplyft-ning öfver henne. I den
lefvande skapelsen fortfar endast den alstrande
kraften, allt det fram-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fransmin/a0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free