Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fru Anna Maria Lenngren född Malmstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
sig endast på detta sätt, i skrift som i umgänge,
att deltaga i det hon kallade mannabragder. Ett
allvarligt ord emot Jacobinismen, vid den tid, då
den hotade att uppröra halfva verlden, lade hon i en
Papegojas mun. Ämnet och till en del behandlingssättet
i denna förträffliga fabel förledde mången läsare, då
den först utkom och väckte allmän uppmärksamhet, att
se förbi de drag, som bort röja författarinnan, och
tillegna den, sedan KELLGREN var död, hans medtäflare
i den stora konsten att låta ett vigtigt ord på sin
tid utgå i den mest träffande form. Ingen annan än
Fru LENNGREN och LA FONTAINE kunde så naivt måla
de två samtalande djuren; men styckets ide och ton,
jemte stilen och versen, syntes utmärka eii mästare
ur Voltaires skola. En mästarimia i stil är också
Fru LENNGREN, men ur en annan skola, eller rättare
ur ingen, ty hon har sitt eget manér, sitt eget språk.
Nästan aldrig borta hemifrån, älskar hennes Sångmö,
såsom hon sjelf, ingen högtidsdrägt, ingen ceremoni
och ståt. Men utan att vara klädd, som fruntimren
säga, bär hon alltid det som klär. Hennes egna
sätt att kasta sin h vardags-slöja, ger henne ett
oemotståndligt behag. Stundom är det ett band af
perlor utan färg, utan glans, som utgör hela hennes
prydnad; men deras vällukt röjer att de äro gjorda
af rosor. Huru skön är icke den enkelhet, hvarmed
hon framträder, den lätthet
Franzéns Minnesteckningar.
*^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
