Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andreas Rydelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
jande minnesvärda äfventyr. I sitt sjette år företog
han sig att klifva upp i tornet af Fornåsa kyrka, och
det utanför sjelfva spiran upp till väderhanen. Der
höll han sig fast vid några spikar på en höjd af
150 alnar från jorden, då hans moder blef honom
varse. Af förskräckelse öfver hans väntade fall,
föll hon sjelf afdånad på marken. Klockarens hustru
hade emedlertid den rådighet, att med några russin
i förklädet, som hon visade gossen, locka honom
tillbaka. På en af spikarna slant väl foteri, då han
skulle nedstiga, dock släppte han ej sin hand i otid,
utan kom lyckligt ned igen till sina nu ifrån sin
dödsångest sig hämtande föräldrar, hvilka emottogo
honom likasom från himmeln dem återgifven. Sex år
derefter, då Biskopen i Linköping, Pontius, lärde
känna honom som skolgosse, och förnam så väl denna
händelse, som hans utmärkta gåfvor och flit, klappade
han honom på hufvudet, och sade: clu stiger högt, min
vän! Hvad intryck denna spådom gjort på den tolfåriga
gossens sinne, och i hvad mening han tagit den, är ej
bekant. I sin ungdom undvek han väl icke tillfällen
att utmärka sig. Icke heller kan han i äldre år hafva
varit känslolös för den aktning, som åtföljde hans
förtjenster, och det rykte som ifrån hans lärostol
flög kring hela Riket. Dock beviste hans tänkesätt
och förhållande under hela hans lefnad, att, om hans
barnsliga uppkläng-ning i tornet var en sinnebild
af hans sträfvande i tiden, så var det höga målet,
hvaråt han syftade, icke i den synliga verlden,
icke på lyckans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
