Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andreas Rydelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
nuftet, såsom särskilta instanser, till hvilka hos
en Christen tillkommer tron, såsom en öfverdom-stol;
och emellan de särskilta verkningarna af förnuftet,
ibland hvilka han räknar äfven uppmärksamhetens
rigtning åt något visst ändamål.
Det märkvärdigaste i hans lära om själen, och i hela
hans filosofi, är föreställningen om det innersta
sinnet (Sensus intimus), genom hvilket han anser
själen fatta icke endast sig sjelf, såsom varande
och lefvande, utan Gud, såsom det högsta goda. Genom
detta sinne, som är hos honom något annat, än den
moraliska känslan hos de Engelska filosoferna*),
förklara han ursprunget till de be-
*) Det visar sjelfva difinitioncn hos Rydelius, som
betraktar sensus intimus dels såsom »Intelligentia,
quoe est naturalis quredam sensatio primaruin
veritatum. Gum enim mens se et existentiam suam atque
vitam riecessario sentiat, et in hane sensationem,
quoties vult, reflectere possit, ex solo hoc sensu
omnes illas ideas, qure imiat.% dicuntur, et omnia
axiomata per se nota, qure ex ideis illis nuunt,
facillime derivare potest;« dels såsom »Bonus mentis
gustus, qui ima cum ratione architectonica constituit
sapientiam, scientiain principem. Est autem gustus
ille intima sensatio felicitatis illius summre, quse
fluit ex harinonia suae volun-tatis cum divina. Cui
accedit fastidiosa sensatio sunmue illius vanitatis
et miseriee, quoe inest ceteris bonis, insta-bilibus
et fluxis. Merito dicitur haec sensatio intima,
quo-niain nori cadit nisi in mentem, quöe sensibilium
externo-rum pmedominio liberata, quasi a peripheria
in centruin sui coacta, de vero suo bono vere et
pure cogitat. Quod vix fit sine tormentis, etc.«
Att denne sensus intimus bättre kommer öfverens
med Cartesianska systemet, (eller, rättare sagdt,
är en naturlig följd deraf), än Shaftesburys och
Hutcliesons moralkänsla med de Lockianska principer,
de för öfrigt följa, är redan af Boetliius anmärkt
1. c. s. 21, not. 23. Det är derföre oväntadt, att
se Rydelii theo-ri af Hammarsköld, s. 139, förklaras
identisk med Hutchesons.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
