Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andreas Rydelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
Småningom började flärden, i det sminket föll
af, att visa sina skrynklor och sina vanskapliga
anletsdrag. Nu började förnuftet att blygas och
tystna, så småningom vördande ett högre ljus. Nu
påminte jag mig mer och mer, huru vis och mild, men
huru undangömd, Guds försyn varit vid ledningen af
mitt lefnadslopp. Nu öfvertänkte jag detta lifvets
så stora skådespel, med alla dess uppträden och
förändringar. Men i synnerhet sökte jag att gifva
akt på den dolda handens styrelse, de förunderliga
anordningarne och målet, dit det hela syftade. Efter
hand började jag att lära känna mitt intet,
och Guds allt. Omsider lärde jag, att, innan en
långvarig bedröfvelsens, en långvarig den Gudomliga
hugsvalelsens erfarenhet, innan en långvarig och
ängslande själens strid under korset, är det idel
fåfänga och dårskap i det menskliga tänkandet^ *).
Märkvärdiga ord af en filosof, en af de största,
som Sverige har att framvisa! Märkvärdig är äfven
den tidepunkt, då denna sinnes-förvandling hos
honom skedde. Han skulle uppträda i den filosofiska
lärostolen, för att framställa hvad verldens vise
djupast kunnat utforska, och högst och fullkomligast
upptänka; och han invigdes dertill med denna
nedslående känsla af allt det menskliga vetandets
tomhet och fåfänglighet. Också nådde
*) Den här följda Svenska öfvers, läses i Skriften
För Religionens Vänner, l Häftet. Det tinnes ock en
äldre, som är tryckt 1751. En annan lär utkommit 1745.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
