Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andreas Rydelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Theolog. »Vården örn den himmelska sanningen,« säger
han, »bör aldrig vara försumlig och kall, men icke
heller, att tala med Jakob, af helvetets eld upptänd,
icke feg, men icke heller befallande. Icke bör man fly
fienden, men icke heller med honom onödigtvis retas.«
Dessa grundsatser var han sjelf trogen. Han skydde
icke att inlåta sig i strid med en så tilltagsen och
genom sjelfva sin oförskämdhet stridbar fiende, som
den ryktbare Dippel, hvars farlighet var så mycket
större, som han stridde med dubbla vapen, och, både
som svärmare och bespottare, intog den stora hopen
af menniskor. Icke heller fruktade han att bestraffa
den på ett finare sätt sig yttrande otron hos de
mera bildade, som ej trodde sig kunna tänka fritt,
utan att tänka annat, än hvad de bekände, eller
borde bekänna, som Christne. Hans ord äro stundom
rätt skarpa, dock ej bittra, ej röjande ett bittert
sinne. Ehuru kraftfullt han uttrycker sin harm, märks
det likväl, att det är kärleken, som harmas. En gång
vid ett prestmöte, i det samma som han starkt yttrade
sig emot dem, son i hvar kyrkolärare se en påfve,
och för hvilka intet svartare, intet förhatligare är,
än hela prestståndet blott derföre, att det är väpnadt
med Andans svärd och bär fram sanningens ord, vände
han sig med en sänkt ton till sina medbröder och sade:
»Det är vår egen skuld; vi sofve och late ovännen så
ogräs i hve-tet.« Så öfvergick det stränga talet till
en öm för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
