Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andreas Rydelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
betänker dess innehåll, måste häpna öfver den
upptäckt, han dervid gör, om han ej förut gjort den,
i sitt eget innersta väsende. Ty hvem kan frånkänna
sig »det oroliga, lättsinniga, egenkära, afundsfulla,
vresiga, giriga djuiy< emot hvilket Ry-delius
bekänner sig »hafva ända ifrån sin barndom måst föra
en svår strid, och hvaraf han ännu på sin ålderdom
kände sig i sin halfdöda kropp anfäktad. « Må dock
ingen deraf taga sig en falsk tröst, tvertemot den
rättsinnige Lärarens mening med detta sitt andeliga
testamente. Må man ej förgäta, att den man, som gör
denna bekännelse, i all sin lifstid bemödade sig på
det sorgfälligaste sätt att uppfylla sina pligter,
att han med den ömmaste mildhet i hjertat förente
den allvarligaste stränghet i grundsatser och seder,
att i hans stånd och yrke det näppeligen kan gifvas
ett fullkomligare mönster af både vilja och förmåga,
att fuH-göra hvad dertill hörer.
Såsom han redan i sin första ungdom, i egenskap
af enskilt lärare, hade egnat åt sitt kall, icke
några få ögonblicks flygtiga uppmärksamhet, utan den
hufvudsakligaste delen af sin dag och sin omsorg:
så gjorde han det ännu på sin höga ålderdom, såsom
Biskop. Utom den consistoriela vården, samt årliga
visitationer, höll han tvenne prest-möten *) inom de
tre och ett halft år, som han
*) Yid det förra utgaf han en högst märkvärdig
disputation: De admirandis Divince providentice
consiliis et operibus.
Franzéns Minnesteckningar, 2.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
