Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnus Gabr. De la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
ende till Frankrike. Chaimt fann honom vid detta
tillfälle stelare (plus roid), såsom hans eget
ord är, än någonsin förr. Det oaktadt gick han
in till Drottningen och gaf henne den brydsamma
underrättelsen, utan att hon syntes deröfver brydd
eller missnöjd. Hon svarade, att hon redan förut
visste allt genom sin minister i Westfalen. De la
Gar-dies okunnighet om en så vigtig sak bevisar
att han ej ägde hennes fulla förtroende; och hans
politiska inflytelse synes varit mindre än Chanuts
egen, att dömma af det sätt, hvarpå hon upptog hans
förklaring tvertemot hvad De la Gardie föreställt
sig. Emedlertid är den stelhet, Chanut förebrår De
la Gardie, ett hedrande drag hos honom, som ansågs
Frankrike för mycket tillgifven.
För öfrigt tog Axel Oxenstjerna sjelf med lugn emot
denna underrättelse af Chanut, som frambragte den
mycket varsamt, med en glad förhoppning om fredens
snara afslutande, hvari han med honom instämde. Freden
dröjde dock ännu ett år, och dessförinnan skulle äfven
De la Gardie deltaga i krigets ära. Då Prins Carl
Gustaf emottog högsta befälet öfver Svenska Armén
i Tyskland, åtföljde honom hans svåger med titel
af General öfver Svenska och Finska Milicen. Dock
mötte i detta fälttåg samma hinder för den lager, han
hoppades vinna, som i det förra emot Danmark. Då han
väl var kommen till Prag för att deltaga i slutet af
dess belägring, förkunnade fredstrumpeten, att den
trettioåriga krigslågan ändtligen var utsläckt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
