Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnus Gabr. De la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
uppsatte, dels nya uppkomlingar och främlingar
riktades på det allmännas bekostnad. Dock förbehölls
en framtida räfst, som skulle återställa Statens
förlorade medel. Redan var flottan utredd och
armén i ordning; ja, med en del af krigsmakten
hade Wittenberg redan från Pomern begynt sitt
tåg åt Polen, och Konungen sjelf stod färdig att
med den öfriga stiga om bord, då Polska sändebud
anlände till Stockholm, för att ännu söka, om icke
förekomma, åtminstone uppehålla fiendtligheternas
utbrott. Konungen utnämnde emedlertid till fullmäktige
dervid den nya Riks-Cansleren Erik Oxenstjerna,
samt De la Gardie. Underhandlingen var fåfäng och
kriget afgjordt.
Krigets bana hade två gånger förut lockat Grefve
Magnus i sina fäders spår, men blifvit vid hans
första steg af freden tillsluten. Nu blef den för
honom öppnad till en långvarigare pröfning. Det hörde
till det egna i hans lycka, att den alltid skulle
i förtid smickra hans fåfänga. Med en i Sverige ny
titel af Lieutenant Royal, upphöjdes han till det
högsta befäl, näst Konungens. Medan Carl Gustaf sjelf
ifrån vestra sidan angrep Polen, skulle De la Gardie
möta fienden på Rikets sydöstra gräns. Då de skildes
vid Dalarö, tog Konungen sin egen värja och fäste den
vid hans sida. Betydelsen och värdet af denna gåfva
voro så mycket större, som han sjelf erhållit den af
Drottning Christina och burit den så väl vid hennes
kröningsfest, som vid sitt eget biläger. Den-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
