- Project Runeberg -  Minnesteckningar öfver utmärkte svenske statsmän, hjeltar, lärde, konstnärer och skalder /
II:137

(1848-1860) Author: Frans Michael Franzén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnus Gabr. De la Gardie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

137

der Konungens frånvaro, och nu följt henne till
Preussen, derifrån anländt till Riga, för att
besöka sin länge saknade Make. Men så snart fienden
syntes utanför staden, befallte De la Gardie med en
försigtighet, som en bedröflig erfarenhet i vår tid
bevist ej vara vid sådana tillfallen öfverflödig,
att alla de fruntimmer, som tillhörde befälet,
skulle lemna staden och stiga om bord, på det
icke deras jemmer och klagan skulle rygga deras
mäns ståndaktighet och mod. Han undantog icke sin
egen gemål. Hon sjelf har beskrifvit sin bedröf-liga
afresa. »Hvar och en kan dömma om mitt hjertas ängslan
och sorg,« säger hon, »då jag såg mig omkring och
såg elden i förstaden, och måste lemna min man i
strid med en sådan barbarisk fiende.« Denna eld
var dock icke af fienden tänd, utan af de belägrade
sjelfva. Konungen hade längesedan befallt, att de
kring förstaden uppförda ofullkomnade fästningsverken
skulle nedrifvas, ty i sitt närvarande tillstånd
tjente de endast de belägrande. Det var dock icke
verkstäldt, utan de skulle nu försvaras, för att rädda
en mängd landt-folk, som med boskap och säd samlat sig
i förstaden, ehuru omöjligt det var att med så ringa
manskap bevara så vidlyftiga verk. Dagens villrådiga
oro förbyttes om natten i en plötslig förskräckelse,
man vet icke hvaröfver, som gjorde att man tände eld
på husen, och glömde äfven att berga de från landet
införda lifsmedlen. Lyckligtvis var staden försedd
med tillräcklig föda för all den folkmängd, som nu
trängde sig inom dess murar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fransmin/b0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free