Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnus Gabr. De la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
mäktiga, gjorde ett långt uppehåll. Äfven beskylldes
De la Gardie, att med sin senfärdighet hafva vållat
resans uppskof ända till hösten, hvaröfver Konungen
yttrat sitt stora misshag *).
Underhandlingarne voro ej långt komne, då De la
Gardie erhöll den bedröfliga underrättelsen att hans
Konung var död. Detta oväntade slag väckte hos honom,
utom den allmänna, af hela Riket delade sorgen,
och den enskilta, han kände som svåger och vän,
äfven i afseende på fredsslutet ett nytt och stort
bekymmer. De Polske le-gaterne förändrade genast sin
ton, och voro färdige att fara bort, men hindrades
af sin Drottning Maria Lovisa. Hon, som ansågs genom
sina ränker hafva bragt Riket i förvirring och krig,
var nu den ifrigaste att befrämja freden. Genom Carl
Gustafs död, helst då hans thronarfving var endast
ett spädt barn, föll en ny vigt på en af de svåraste
frågorna, nemligen den om Johan Casi-mirs anspråk
på Svenska Kronan. Egentligen angick den likväl
blott den titel han förde, och det vapen han bar,
af Sverige. Icke heller var Johan Casirnir den man,
som kunde vinna en ny krona, då han med plats kunde
behålla den han redan bar. Den Franske Ministern De
Lumbres, som var en af fredsmedlarne, föreställde de
Svenska Legaterne, att en tom titel betydde ingenting,
och att Konungen af England kallade sig Konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
