Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnus Gabr. De la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
da, hade kunnat utgöra ett Hertigdöme. Begåfvad af
naturen med allt, hvarigenom menniskor intagas,
var han den mest bildade Man på sin tid, och
erkändes af Fransmännen sjelfva för ett mönster af
belefvenhet. Med en liflig och präktig inbillning
förente han ett lätt och lekande lynne, och borde
således varit den lyckligaste ibland menniskor. Men
var han det i sjelfva verket? Var han det vid
Drottning Christinas Hof, der han ej kunde se
Stallmästaren, Munskänken, Läkaren, ja, Skräddaren
sjelf, utan fruktan, att de till hans förfång
vunno Drottningens öra, och der han, oaktadt sitt
dödliga hat till Bourdelot, måste, för att smickra
hans läkarekonst, låta, emot sin öfvertygelse om
nyttan deraf, ådrorna öppnas på ett älskadt barn,
hvars lif stod i fara? Var han det i Rådet, der
Axel Oxenstjerna blott med ett ord, en blick, lät
honörn känna, huru den vågskål, på hvilken han skulle
motväga den store marinen, tom och lätt höjde sig i
vädret? Var han det ens i sin ärofullaste tid, då han
för Litauens förening med Sverige knappt hunnit af sin
Konung tackas och belönas, innan det var förloradt,
då glädjen att genom Rigas försvar hafva räddat de
provinser, Sverige förut ägde, följdes af sorgen att
se dem förödas af pesten och allt det elände kriget
medför? Var han det såsom en af Rikets mäktige och
styrande Herrar, då hans rådslag togo en olycklig
utgång, då Regeringen söndrade sig inom sig sjelf,
och han af henne, ehuru en af dess medlemmar, måste
emottaga en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
