Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnus Gabr. De la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
öfrigt var det tidens sed, att låta väggarna tala
vishet på latin, såsom inan ännu ser på Skokloster
och andra herresäten.
Icke heller var han den ende, som midt i den
heliga sinnesstämning, författandet af en psalm
förutsätter, lät sin personlighet träda fram på det
sätt, att hvarje vers begyntes med en bokstaf af hans
namn. Menniskan röjer sig visserligen i allt detta,
och vår grannlaga och misstänksamma tid torde finna
fåfänga i sjelfva hans gudsfruktan. Skenhelighetens
larf bar han dock visst icke: dertill var hela
hans väsende för öppet och naift. De tvenne af hans
flera psalmer, som infördes i den gamla psalmboken,
andas en innerlig och allvarlig känsla, och äro till
poesien jernförliga med de bästa från den tiden. Den
allmänt kända och sjungna dödspsalmen, som ännu
står qvar ibland Svenska kyrkans sånger, får en ny
rörande skönhet, då man tänker på Författaren och
hans öden. När han sjöng:
O usla lif! o bräcklighet! Ho dig kan rätt betrakta,
Han må din lust och härlighet Ej synnerligen akta:
så var det af egen erfarenhet han sjöng; och när han
nalkades döden, hvem, om icke han, kunde säga:
Jag kommer af ett brusarid’ haf?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
