Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jonas Alströmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
landsort bemäktiga sig en missbrukad myndighet, och
skulle göra sjelfva envålds-regeringen saknad, om
ej lyckligtvis det förtryck, som de åstadkomma, vore
endast tillfälligt och, i den mån Statsinrättningen
fullkomnas, allt lättare att förekomma. Hvem
föreställer sig ej, att, då Alström återkom till
sin födelseort, för att der icke endast använda den
förmögenhet och de kunskaper han utrikes samlat, utan
ock skapa ett nytt samhälle, och för hela landet öppna
nya källor till välstånd, han skulle mottagas med en
allmän tacksamhet och vördnad? Men såsom i Alströmers
person medborgerligheten sjelf lefvande framträdde,
så mötte honom hos Borgmästaren Ulrik Paulin egoismen,
på en gång korttänkt och illistig i sin afundsjuka
egennytta. Med den afsigt att inkräkta under sig
till enskilt egendom stadens mesta ägor, sökte han
att der förqväfva all rörelse och förvandla den till
en bondby. Förbittrad öfver förstöringen af sin plan
genom Alströmers inrättningar, lade han för deras
fortkomst alla möjliga hinder, och sökte icke endast
hos ortens inbyggare väcka misstroende och obenägenhet
för den nya medborgaren och hans företag, utan ock
ibland hans eget fabriksfolk åstadkomma missnöje och
söndring. Det behöfdes Al-strömers lika vänliga och
intagande som fasta och förståndiga sätt att bemöta
menniskor, för att ibland dem kunna återställa sämja
och lugn. Dock skulle det för honom blifvit omöjligt,
att i längden vidmakthålla sin inrättning, om han ej
vid 1726 års Riksdag, då hans privilegier förnyades
och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
