Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jonas Alströmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 sa dem: är då Silket i Frankrike ett
inhemskt
O
alster? är bomullen det i England? bör ej Sverige
kunna tillegna sig åtminstone en del af den ofantliga
vinst, som dessa länder draga af dessa utifrån
kommande ämnens spanad och väfnad? Efter samma
grundsats borde Alströmer tadlas äfven för
o
inhemska sockertillverkningen, som han föranledde
med den framgång, att Svenskarne, som förtära socker
mer än något annat folk, åtminstone för dess sista
beredning nu mera icke löna den utländska fliten.
Endast det att menniskor sysselsättas, är utan tvifvel
en af de ädla vinster, hvilkas värde är öfver all
beräkning. »Före Alströmers tid var halfva folkhopen
tiggare«, säger ett samtida vittne; »andre kunde icke
förtjena mer än hvad de årligen för-tjente. Få voro
välmående och månge flyttade ur landet för att utrikes
söka sin bergning. I Göthe-borg kunde man ej tränga
sig fram på gatorna för de betlande. Men de försvunno
då han begynte föra dem lasstals till Alingsås, der
flere ibland dem, som gifvit sig ut för krymplingar
och vanfö-re, slutligen blefvo ej allenast mästare,
utan ock förmögne fabrikörer. Sedan spordes i hela
landet omkring sällan någon tiggare eller tjuf*)«.
Förut var denna stad föga bättre än en by,
hvars invånare närde sig till en del af fiske men
varaktig framgång, bör dock ej klandras: än
mindre hans bemödande att göra Weide oeh andra
färgväxter till inhemska. *) Se Ilegriérs minne
af Alströmer, sid. 32.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
