Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grefve Arvid Wittenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
sedan är det omöjligt att tillfredsställa äfven de
billigaste anspråk. Den minst oförnöjde är Svenske
soldaten, hvars ihärdighet och tålamod vid alla
mödor och försakelser är ej mindre beundransvärd,
än hans tapperhet och trohet.«
Så utgöt Torstenson sitt hjerta för Carl Gustaf
redan efter slaget vid Leipzig. Hans afsigt synes
hafva varit att lemna sin plats åt den stor-sinnige
Prinsen, som han uppmuntrade att bemöda sig icke blott
om krigsförtjenster, utan om arméens tillgifvenhet,
Christina sjelf, som tidigt beslöt att lyfta
sin frände, om icke vid sin sida, dock efter sig
på thronen, ville bereda hans upphöjelse genom
Fält-marskalksstafven. Denna plan var dock ännu
icke till verkställighet mogen, då Torstenson kände
sig af sin sjukdom, kanske äfven af någon dermed
sammanhängande ömtålighet i lynnet, tvungen att träda
från sin ärofulla bana.
Wrangel var utsedd att efterträda honom; men hade ännu
icke till armén anländt. Åt hvem kunde han emedlertid
lemna sin plats? Han gaf den åt Wittenberg. Detta
gör en epok i dennes lefnad, ty ehuru han genom
Wrangels snara ankomst hindrades att mer än ett
ögonblick behålla öfverbefälet, kommer likväl genom
detta ögonblick hans bild i den stora taflan af
det 30-åriga krigets hjeltar att synas der den bör,
-nära till Torstenson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
