Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Wilhelm Schéele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andeliga väsendet närmast omgifvande elementet: så vore
dock äfven det något yttre, endast ett vehikel för
den egentliga lifsprincipen i naturen.
Utan att antaga en så kallad verlds-själ, måste man
dock föreställa sig en ifrån Gud sjelf utgående,
följakteligen andelig kraft, som uppehåller,
upplifvar och sätter i rörelse hela den af Gud skapade
verlden. Kände man den, då först kände man det inre
af naturen. Men icke ens vårt eget inre kunna vi
utforska. Blefve det ock möjligt för Anatomien att
ställa i lika klar dag hjernans mekanik, som ögats,
eller för Psychologien att utveckla hela medvetandets
djup, så skulle dock öfvergången ifrån det kroppsliga
intrycket till det andeliga förnimmandet, äfven som
sambandet emellan viljans bud och lemmarnas rörelse,
deraf icke kunna förklaras.
Ehuru högt vettenskaperna stigit sedan den äldsta
vishetens tid, måste de dock ännu erkänna sanningen af
de namnkunniga ord hon hade tecknat på den betäckta
Isisbilden i Sais: »Ingen dödlig hand upplyfter
denna slöja.»
Men vidröra och undersöka den, kan och bör likväl den
menskliga vettenskapen, såsom närvarande Skådepenning
antyder. Detta är hennes egentliga föremål, medan
Poesien och Filosofien på ett visst afstånd betrakta
denna slöja, och den ena rörd af dess skönhet, den
andra häpen öfver dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
