Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes Rudbeckius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af sin gemensamma Gudsdyrkan, än en sammankomst,
hvarvid den ofta hela timmar fortfarande tystnaden
endast af en bönesuck af bry tes, eller af ett
skriftens språk, som en eller annan medlem, af en
förment andans ingifvelse, uppstår att uttala och
kanske med få ord förklara.
Besynnerligt nog finner man mången upplyst och
frisinnig man, under det han fördömmer eller beler
Qväkarne såsom en fanatisk sekt, dock i hufvudsaken
hysa och yttra samma tänkesätt, som de. Lika med dem,
stöder han sig på den oryggliga grundsatsen, att den
sanna gudstjensten består i hjertats upplyftning till
Gud och lefver-nets deraf följande förbättring. Lika
med dem gör han derifrån ett språng till den falska
slutföljden, att för den inre gudsdyrkan inga yttre
medel behöfvas; och att således allt presterskap,
allt kyrkoväsende, alla yttre religionsbruk äro
ett så onödigt, som kostsam,t utanverk, hvarigenom
ingången i den sanna kyrkan, den rätta helgedomen
mer hindras än befrämjas. Endast deruti skiljer han
sig ifrån Qväkarne, att då desse likväl inom sig
utgöra ett andeligt sällskap och tro sig föreställa
Helgamanna-samfund, anser han all religiös förening
för svärmaktig, och erkänner* ingen annan kyrka
och församling, än den, som utgöres af alla för
rättsinnighet och sedlighet, medborgerliga och husliga
dygder kända menniskor. För Qväkarne sammansmälter
den synliga kyrkan med den osynliga; men för honom
är den sed-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
