Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grefve Nils Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
mot Koungens väntan. Svenskarne stodo redan så tätt
under berget, der de Polske förskansat sig, att de
sågo kulorna derifrån flyga sig öfver hufvudet. Men
dermed var icke ändamålet vunnet: den bergshöjd, af
hvilken de skyldes, skulle de bestiga i trots af dess
tvära brant och den ofvan ifrån hotande fienden. Denne
märkte dem dock icke i början: de gömdes af en
småskog, som äfven vid uppklättrandet tjente dem till
stöd. Nästan utan motstånd voro de komne ända till
bergskanten. Men der gällde det, att stå qvar och
strida på det smala, slippriga fotfästet. För att
just derifrån störta dem tillbaka, hade Polackarne
spart sitt anfall, som anfördes af deras Konungs
son, den hurtige Prins Uladislaus. Afventyret af
denna häftiga strid kunde Gustaf Adolf icke stilla
åskåda. Oaktadt sitt illamående, flög han dit upp
midt i elden och var nära att blifva fången. En
Svensk ryttare frälste honom och blef sedan sjelf
af Konungen räddad. Utan tvifvel hade Per Brahe,
som med Gustaf Adolf stannat qvar i ekskogen,
nu följt honom i striden, Hvad den yngre brodern
angår, aflade han sitt första prof, som anförare,
på det mest lysande sätt. Vid träffningens början
bistod honom hans medbröder i befälet Hepburn. Men
sedan denne blifvit sårad, anförde BRAHE ensam,
emot det häftigaste anfall, sin vida underlägsna
tropp, och behöll platsen, till dess von Thurn,
med hufvudstyr-kan af venstra flygeln, hade uppnått
höjden och fulländade segern. Dess närmaste följd var,
att de Polske måste med förlust af 4000 man, då ibland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
