Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
ket det rnå förfinas och förskönas af det sätt, hvarpå
det njutes, dock i sin ytterliga verkan gör, att det
sublimaste geni ej kan skiljas ifrån den råaste tölp,
som berusar sig på en marknad.
På Afrikas yttersta udde ibland ett främmande
folk lefde han nu ett helt år i den bedröfligaste
belägenhet. Utan tvifvel var det i synnerhet på detta
skifte i sin lefnad han tanke, då han begynte sin
skönaste och namnkunnigaste dikt med denna rörande
klagan:
"På Nova Seinblas fjäll, i Cejlons brända dalar, Hvar
lielst en usling fins, är han min vän, min bror: Då
jag lians öde hör, med tårar jag betalar Den skatt jag
skyldig är, Natur! dig allas mor! Nej, Himmel! icke
jag ditt delningssätt anklagar. På blomman af min vår
du hagelskurar sändt: Men om jag tälja fått en mängd
af sälla dagar, Att jag ett hjerta har, jag kanske än
ej känt. Bland ödens ebb och flod min lefnads julle
kastas, Af svaga hoppet styrs, med plågor öfverlastas:
Jag ingen liamn för töcken ser."
Om det ock icke var himmelens hagelskurar eller ödets
stormar och töcken, som vållat hans ofärd, måste
man dock beklaga den olyckliga ynglingen, då han,
såsom en värnlös främling irrande på Taffelbergets
klippor, åt hvad väderstreck han än vände sig,
ej såg framför sig annat än ett ändlöst haf eller
en ogenomtränglig öcken; ej hade annan tillflykt,
än de dörrar i den under berget belägna staden,
som den christliga kärleken för honom icke tillslöt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
