Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359
Amerikas strid för sin frihet och den hänförande
berättelsen om nunnan, som gjort detta poem så
allmänt läst och beundradt. Dertill har öfverhufvud
det bidragit, som främst vinner de flestas bifall,
den på stylen och versen använda omsorgen om dess
välljud, så väl som styrka och glans. Mer än femtio
år äro förflutna, sedan det först utkom; men vore här
någre af dess äldste läsare tillstädes, så skulle de
säkert igenkänna, ja, sjelfve ur minnet upprepa dessa,
ibland en mängd andra, af en sinnrik tanke eller en
talande bild utmärkta, rader:
"En blomma glädjen är, som dör l det hon knoppas" -.
"Gud! menstian . . . hvilket stoft. . . med tigern
i sitt spår, På a f grunds sköra hvalf hon under
åskan går.
"Mer ljuf oliven är, än lagern stolt att bryta"
"Den tjena kan sin Kung är redan gammal nog"
"För tusen folkslags väl sitt blod till offer gifva,
Och villigt dö för dem, som skola födde blifva:
Gudomeliga dygd! det måtte vara stort, Det måtte vara
ljuft, när sjelfva Gud det gjort"
Redan i året 1783 hade LIDNER besjungit Grefvinnan
Spastaras död, då hon vid en jordbäfning, sjelf
räddad, ånyo kastade sig i faran för att frälsa sitt
barn. Men han fann detta ämne så rikt och skönt, att
han deråt ville egna en särskilt tafla. Den utförde
han så mycket mer con amore, som ämnet var det af
honom så ofta vidrörda: den moderliga ömheten. Icke
blott denna har han på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
