Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
hans egen klagan. Och, när han sedan vid inledningen
till Spastara ställde sig ånyo att spegla sig sjelf,
fängslades uppmärksamheten ännu mer af den i spegeln
framträdande romantiska bilden. Ännu i dag läser man
med rörelse de vackra verserna ända till detta utrop:
"Må tusen viggar på mig falla! Jag i ett afgrundsdjup
mig skulle lycklig kalla, Om ingen dödlig fans
olycklig, mer än jag"
Utan att sätta i fråga verkligheten af sjelfva hans
känsla i det hänförelsens ögonblick, då han så yttrar
den, måste man dock tvifla om möjligheten af hvad han
bedyrar. För hvar och en sansad läsare, som ej gillar
moralisk, mer än poetisk svulst, måste således allt
det höga och starka i denna oerhörda tanke förlora
sig i en orimlighet.
Flere af de största Mästare i Målarekonsten hafva
i en historisk tafla insmygt sin egen bild; dock
alltid i bakgrunden och under en mindre betydande
figur. Äfven Skalderna, om de ock vanligen visa sig i
början af sin dikt, draga dock sedan sin egen person
tillbaka. Men LIDNER framträder ånyo, för att deltaga
i sjelfva handlingen, i det han ropar:
"Spastara! om jag varit der - Jag vid ditt helga
stoft, vid mina känslor svär: Jag trotsat eld och
död, i faror mig fördjupat! Och fast en yngling än,
månn jag ej lefvat nog, Om, för att frälsa dig,
jag under gruset stupat?
Mer ärorikt en hjelte aldrig dog!’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
