Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
373
lossade ock guldkedjan ifrån uret, knäppte upp sina
silverspännen, tog af sig sin halsduk, lindade
alltsammans i den, och skänkte det åt tiggerskan
utan att undersöka, om det verkligen så förhöll sig,
som hon föregaf. Konungen och Drottningen, som ifrån
slottsfönstret blifvit detta varse, skickade efter
LIDNER; och, då de underrättat sig om anledningen
till ett så besynnerligt förhållande, gåfvo de honom
hvardera ett pappersomslag med duka-ter, hvarvid
Konungen väl berömde hans goda hjerta, men föreställde
honom, att han gick för långt i gifmildhet, då han
klädde af sig sjelf.
En man, som så berodde af ögonblickets känsla, kunde
svårligen undgå en beständig förlägenhet. Att gifva
LIDNER penningar, var att kasta dem i en brunn,
sade en af hans trognaste vänner.
Fru LIDNER, som i den teckning, hon lemnat oss af
sin mans lefnad, sjelf omtalar detta bevis af Kongl,
frikostighet, klagar dock öfver den onåd hos Gustaf
den Tredje, hvari LIDNER fallit genom det hat, som
hon påstår, att Grefve Creutz till honom fattat,
och hvarifrån hon härleder alla hans olyckor. En
sörjande Enka må förlåtas, örn hon, i sitt bemödande
att urskulda föremålet för sin kärlek och saknad,
ser förbi det rätta förhållandet.
Visserligen måste Ambassadören för Konungen hafva
förklarat, hvarföre han måste skilja LIDNER ifrån
sig, och att Hans Maj:ts ynnest för honom derigenom
af kyldes, är mer än sannolikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
