- Project Runeberg -  Minnesteckningar öfver utmärkte svenske statsmän, hjeltar, lärde, konstnärer och skalder /
III:415

(1848-1860) Author: Frans Michael Franzén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Gabriel Porthan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En hemlig farhåga för det öde, som fyra år efter hans
död öfvergick Finland, röjde han i förtroliga samtal,
utan att dela deras fega misströstan, som förde
högt nog det obetänkta språk, att, när det gällde,
landet ej skulle kunna försvaras. Det var mindre de
Ryska vapnen, än det Europeiska statsvingleriet han
fruktade. Då han påminte sig 1741 års olyckliga krig,
föreställde han sig möjligheten af en dylik fara,
utan att hoppas en dylik räddning. Huru rätt han
anat i det ena och andra afseendet, har utgången
visat. Redan vid det tillfälle, då Katarina den II
genom namnet Konstantin syntes yppa sin afsigt på
Konstantinopel, sade han: "Vi skola be Gud, att
det må lyckas den Ryska makten att dit förlägga
sitt hufvudsäte. Då kan den lemna det aflägsna
Finland i fred under den Svenska spiran. Men nu då
det ligger så nära dess hufvudstad, fruktar jag,
att det förr eller sednare kommer att läggas under
det Ryska väldet." Derföre var han ock orolig öfver
den småaktiga tvisten om målningen af gränsebron,
som då redan kunnat föranleda, hvad få år derefter
hände. Men stunden var då ännu icke kommen.

I det hänseendet lugnad gladde han sig åt den
akademiska byggnadens fortgång; och man hoppades af
hans fortfarande kroppsstyrka och liflighet, att han
skulle öfverlefva dess fullbordan. Också hade han
redan hunnit öfver det för farligast hållna 63:dje
året. Men döden gör ej afseende på år eller dag. Nu
var det en tillfällig anledning, som skyndade hans
ankomst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:03:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fransmin/c0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free