Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grefve Carl Gustaf Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490
Turenne och Wrangel beträdde ånyo en gemensam
bana. De möttes vid Frankfurt am Mayn, den förre
med 7,000 man, den sednare ined 17,000, Königsmarks
troppar inbegripna. Osterrikarne drefvos utur sina
vinterqvarter och förföljdes tiil Schwaben. Svenskarne
hade velat gå längre, men Turenne satte sig deremot;
Fransoserne ville af bida en blidare årstid.
Efter några veckors hvila bröto begge härarna upp och
gingo emot Giintzburg. Fienden, som der hade sitt
läger, drog sig undan dem. Men hans eftertropp,
som bestod af 14,000 man, öf-verrumplades vid
Susmarshausen af en svensk förtropp ryttare, som
anfördes af Gustaf Kurck, och försvarade sig käckt
under befäl af Montecuculi. Wrangel och Turenne
skyndade sig att bistå den förre; och den sednare hade
fått en betydlig förstärkning från Helander. Snart
kom han sjelf för att deltaga i striden, der en kula
träffade honörn i högra skuldran. Ur stånd att sitta
till häst, lät han, under det blodet strömmade från
hans sår, bära sig på fyra i kors lagda pikar, för
att qvarhålla de flyende soldaterna, då en ny kula,
som gick genom hans bröst, slutade hans lif. Följden
deraf var en allmän förvirring och flykt. Montecuculi
hade dock genom sin tappra, tre gånger förnyade
strid förekommit ett fullkomligt nederlag, och Hertig
Ulrik af Wurtemberg, som med sina ryttare försvarade
passet vid Heinhofen med orygg-lig ståndaktighet,
ehuru hästen honom fem gånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
