Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 BARNDOM OCH UNGDOM.
soppa, och gärna hade jag tagit min hand ifrån den; men
vi fingo under denna samtalstimme icke tiga, utan hvar
och en skulle alltid ha något att säga. Den, som på lång
stund icke öppnat munnen, uppropades vänligt att ’säga
något.»
De långa läsaftnarna blefvo för Fredrika så mycket
odrägligare, som hon för handarbete hade en bestämd
motvilja. »Hon vände upp och ned eller afvigt allt hvad
hon skulle sy, tappade beständigt maskor, när hon skulle
lära att sticka, och ville aldrig taga upp dem.» Vid så-
dana tillfällen brukade hon ingenting säga, »men som en
blixt kastade hon strumpan under stolen, på hvilken hon
satt, och sprang ut ur rummet. Bonne amie hade mycket
roligt åt denna manöver. Man visste så väl hvad som stod
på, när det i all tysthet och brådska bar utaf för Fredrika,
och strumpan låg då alltid under stolen.»
Det instängda lif, de båda systrarna ännu såsom nära
fullvuxna förde om vintrarna i Stockholm, var dem äfven
en svår pröfning. Stundom tog väl också den en tragi-
komisk vändning, dock utan att intrycket därför mildrades.
Så då, efter lång öfverläggning systrarna emellan, den
äldsta med stor tvekan frambar till modern deras bön, att
de måtte få promenera tillsammans i fria luften åtminstone
en gång i veckan och modern svarade, att det vore opas-
sande för unga flickor att spatsera på gatan utan sin mor.
Om flickorna behöfde motion, kunde de ställa sig bakom
en stol, hålla sig i ryggstödet och hoppa! Fredrika grät
bittert öfver denna utgång på det djärfva frihetsförsöket;
»men jag», berättar systern med den småförnuftighet, som
var henne (typen för »vår äldsta» i Hemmet) egen, »jag
hoppade 200 hopp nästan hvarje afton och tyckte att det
gjorde mig mycket godt.»
Till lycka för Fredrika började dock vid denna tid
Lings gymnastik komma på modet, och det befanns, att hon
kunde hafva godt däraf. Under ett par vintrar fick hon
i gymnastiksalen den motion, som modern nekat henne att
taga i fria luften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
