Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 BARNDOM OCH UNGDOM.
Men bredvid dessa drag af fin iakttagelse framlysa
andra, som visa, hur starkt färgadt af halft rousseauanskt,
småromantiskt svärmeri hennes fantasilif var. En enslig
hydda i en schweizerdal försätter henne i extas och hon
drömmer sig här en framtid af sällhet med sin kusin Agathe.
»O, uti denna fria, af ingen världens förfining fördärfvade
natur skulle våra hjärtan blifva så goda, så oskyldiga. Vi
skulle lära folket att genom ljufva dygders utöfning blifva
ännu lyckligare, och ett nytt Arkadien skulle här upp-
blomstra, förädladt genom den sanna religionens tillbed-
jande.>
En annan episod i dagboken är ännu mer betecknande
för denna sida af Fredrikas själslif. En af de första res-
dagarna köra de vilse i »die Heilige Wuste» vid Rostock och
se på afstånd mellan de höga ekarna och tallarna ett ljus
glimma. »Det matta ljuset kom ifrån en liten enslig koja,
som låg i skogen. Säkert bodde där någon intressant
skönhet, som, förföljd af en orättvis värld, där dragit sig
undan flärden och bekymren för att under tysta nätter
offra ensliga tårar vid en lampas matta sken åt ett älskadt
minne. Säkert skulle hon öppna sin dörr för vilseförda,
olyckliga resande och duka åt dem ett bord, besatt med
enkla rätter af honung och mjölk och frukter, dem års-
tiden kunde åstadkomma.» Här afbryter sig berättarinnan
och tillägger själfironiskt: »Men ack, vi hade nu alls ingen
aptit på grönsaker, icke heller voro vi hugade att på minsta
vis besvära den okända. Jag kan inte neka till att, om jag
varit ensam, skulle allt detta varit alltför roligt, men nu —
ack det var mycket olika!»
Den, som betog ett sådant litet äfventyr som det nyss
omtalade dess tjusning, var fadern, hvilken minsta rubb-
ning i den uppgjorda resplanen försatte i dåligt lynne.
Akande i samma vagn som han kan Fredrika ej låta bli
att darra af ängslan och »fälla tysta tårar» vid hans »gruf-
veliga gräl» med formännen. »Jag måste hviska dig något,
lägg örat till, skrifver hon till sin kusin från Göttingen
den 4:e september. Denna första delen af resan ända. till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
