Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA INTRÄDET PÅ FÖRFATTARBANAN. 51
den syster, med hvilken hon sedan barnaåren delat ljuft
och ledt, andas idel kärlek till henne och vemod öfver
skilsmässan. »Jag har intet hjärta för svågrar, det känner jag.
De ta ju bort från mig det käraste jag har — mina systrar.»
Med vemod ser Fredrika äfven mot den stundande
vintern i Stockholm, rädd för det tomma, innehållslösa
lif, som väntade henne där. Hon och systrarna skulle
bebo sina vanliga rum; Fredrikas gamla önskan om »en
liten kammare» för sig ensam, där hon ostörd kunde läsa
och skrifva, blef således icke heller nu uppfylld.
»Mamma», skrifver hon till systern, »gör sig invärtes
ett litet partie de plaisir af denna vinter, som jag tänker
mig så kulen. Mamma ämnar ta emot visiter, bjuda kvar
till kvällen o. $. V.>
Hvad henne själf beträffar, ämnar hon läsa, skrifva
och måla flitigt, för att kunna härda ut med det öfriga.
Men snart ljuder genom brefven en helt annan ton.
Den fruktade vintern blef för Fredrika Bremer en tid af
högre lif och rikare intresse än någon föregående.
Redan i oktober hade andra delen af Teckningarna
utkommit. Det bifall, den strax rönte, föranledde Fredrika
att för sin mor yppa hemligheten af sitt författarskap.
Då kort därefter Franzén, som ännu var kyrkoherde i
Klara, kom ut till Årsta och, på tal om den lilla boken,
yttrade den lifligaste önskan att kunna genomskåda slöjan
af dess anonymitet, kommo Fredrika och hennes mor öf-
verens om att äfven inviga familjens gamle vän i hemlig-
heten. Därmed hade den debuterande författarinnan vun-
nit ett mäktigt stöd. Franzén visade på det mest upp-
muntrande sätt sin sympati för »sin sångmös yngre syster»,
såsom Brinkman säger. Den dag då han med några fint
förstående verser till Fredrika Bremer öfverlämnade ett
af sina arbeten, firade hon en första triumf.
3Ett barn ännu — förlåt mig som poet —
i oskuld och behag är du,
och barn förblir du; barn förblifva ju
de himmelska i evighet;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
