Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA INTRÄDET PÅ FÖRFATTARBANAN. 61
älskling, som han särskildt ägnat sin ömmaste vård, under
bemödande att genom omsorgsfull utbildning af hennes
inre gåfvor gifva henne en motvikt till den hårda pröf-
ning, lifvet ålagt henne i ett missbildadt yttre; — och han
har tydligen lyckats.
Såsom bipersoner framträda i olika situationer sönerna
i huset, kornetten och »paltarna» (småpojkarne), med deras
tafatta informator samt, indirekt, berättarinnan själf: den
godlynta, anspråkslösa, alltid hjälpsamma, alltid för för-
troenden af alla slag mottagliga Beata Hvardagslag, som
fyller platsen ej blott som husrådinna utan därjämte som
familjens förtroliga vän och rådgifvare.
Skuggan i den ljusa taflan bildar den blinda Elisa-
bet, en släkting, som vistas i familjen och hos hvilken
man sällan finner någon annan rörelse än de tärda fingrarnas
rastlösa vridande på ett svart band, som hon bär i handen.
Helt plötsligt börjar hon dock med präktig stämma sjunga
en sång, full af lidelsefull sorg. Knappast är den slut, förrän
öfversten reser sig, med sträng uppsyn lägger den blindas
arm under sin och för henne ut.
Bröllopet med alla dess förberedelser, brudens växande
oro, faderns lugna afgörande, prästens allvarliga och gri-
pande ord samt slutligen hela bröllopsskaran, presenterad
och karakteriserad på samma gång för läsaren och för
Beata af den lifliga Julie, upptager i det närmaste första
delen, som utkom jämte »Den ensamma» och » Tröstarinnan.
I fortsättningen skildras landtlifvet på det stora familje-
godset under sommaren, syskonens glada upptåg och be-
söken hos grannarne, tecknade med många drag af dråplig
humor. Särskildt betonas det lifliga umgänget med den
nye kyrkoherden, professor B., som med sina innehålls-
rika, ofta tankedigra samtal gjorde nya insatser i den språk-
samma och skrattlystna syskonkretsens muntra lif, insatser,
hvilka ofta kommo en och annan att stanna och, för ovan-
lighetens skull, Zänrka. Oftast hände detta Julie, och man
märkte, att hon sådana dagar var mer än någonsin otålig
öfver sin fästmans maklighet och brist på intressen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
