Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA INTRÄDET PÅ FÖRFATTARBANAN. 73
inflytande, särskildt genom sin skrift om den naturliga re-
ligionens inflytande på människosläktets timliga lycka.
Dessa fakta antyda tillräckligt arten af den andliga atmosfär,
hvari miss Frances Lewin vuxit upp och som bestämt
hennes världsuppfattning.
Fredrika Bremer, som genom sin kusin Fabian Wrede
gjorde bekantskap med den unga engelskan, kom nu för
första gången i beröring med en till fritt tänkande upp-
fostrad kvinnlig personlighet. Det vidgade hennes andliga
horisont och omskapade hennes begrepp om kvinlighet att
se den intagande miss Lewin röra sig med samma naturliga
ledighet på sällskapsglammets och på det allvarliga re-
sonnemangets område. Snart en välkommen gäst i den
krets, som samlades kring de engelska syskonen i deras
för vintern hyrda våning, drogs hon till den unga värdin-
nan af liflig sympati och vann i samtalen med henne »nytt
ljus» öfver sin lefnadsväg. Dittills hade hon i en sjukskö-
terskas kall sett sin enda utväg att kunna göra verklig
nytta i världen; som författarinna kunde hon ju blott roa.
Miss Lewin, som i England lärt känna Harriet Martineau
och visste, hur hon tog sin uppgift, särskildt med af-
seende på sitt eget kön, förde henne nu på andra tankar.
»Hon visade mig, att ju mera kunskaper jag kunde för-
värfva, till ju mera klarhet och redighet jag kunde bringa
mitt förstånd, desto större medel skulle jag få till att verka
för människors nytta och till att själf blifva lycklig ..-
Mina gamla planer, vid hvilka jag hitintills hade hållit
fast, förföllo; jag såg snart den väg, jag borde vandra.
O, fröjd! Nu skulle jag, nu kunde jag själf stiga allt högre
till ljus och sanning, och hvartenda steg skulle bära med
sig frukt för mina likar. Min själ jubilerade.>
Bekantskapen med den unga engelskan blef sålunda
en af de samverkande orsaker, som förde Fredrika Bremer
på allvar in på författarbanan. Hvad hon nu djupast
kände behof af, visshet i sin religiösa öfvertygelse, det
kunde hon dock ej vinna på den af hennes nya väninna
anvisade vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
