Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEKANTSKAP MED P. J. BÖKLIN. 95
sedd såsom blott en ädlare Sokrates, en af Gud mera
omedelbart upplyst människa, vara zog och hans lära till-
räcklig för människosläktets högsta förädling? Är deti an-
seende till läran om uppståndelsen, som det i synnerhet är
oss viktigt att tro på hans gudomlighet, emedan denna eljest
såsom trosartikel skulle försvinna? Om vi vilja se Gud i
Kristus, blir ej det högsta väsendets höghet nedsatt? Mänsk-
liga affekter behärska stundom gudamänniskan på ett sätt,
som jag tycker, att vi skulle ogilla hos oss själfva, t. ex.
då säljarne våldsamt utdrifvas af templet, då han svarar sin
mor vid bröllopsfesten. På andra ställen i evangelium gifvas
befallningar, hvilkas stränga efterföljd skulle sätta i oreda
hela samhället ... De flesta af Kristi läror äro de ej redan
förut af visa män utsagda:»
Många af de frågor, till hvilka Fredrika Bremer med
stadgad öfvertygelse återkommer i sina »Morgonväkter»,
föresväfva henne redan, då hon skrifver detta bref.
En annan gäng skrifver hon med hänvisning till ett
föregående yttrande: »Det var ej i känslan af en ren oskuld,
som jag yttrade min tro att ej ha förtörnat Gud. Jag
vet alltför väl, att om ock mitt lif i det yttre varit oskyl-
digt, så är det ej min förtjänst. Men tanken på en Gud,
förtörnad på den varelse han tillät att födas bristfull och
svag, är vidrig för min rättskänsla och för mitt begrepp
om Gud. Jag hör ej rätt tåligt talas om förlåtelse, om
nåd, där jag omöjligt kan tycka mig ha felat; och det
har jag ju ej, så länge jag ej kommit till fullt medvetande
af ondt och godt. Ni har kanske aldrig rätt djupt
lidit, lidit ända till förtviflan och uti egen känsla af smärta
förstått alla kreaturs. Jag har gjort det. I min själ har
jag under flera års tid burit aningen om helvetet, och den
bittra känsla, som då uppsteg i mig emot världens skapare,
har ännu, då så mycket vaknat till hopp och förtröstan
inom mig, kvarlämnat ett moln, som hindrar mig att med
kärlek se upp till den, hvars kärlek ej hindrar så mycket
mörker, så mycket rysligt lidande. Jag tyckte skaparen
stod i-skuld hos sitt släkte och hos hvar och en människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
