Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEKANTSKAP MED P. J. BÖKLIN. 97
Böklin gick in på att »rollerna skulle ombytas», och
studierna fortsattes nu »med all ifver,. — »Bref och kon-
ferenser växlades hvarenda dag under dessa oförgätliga
månader, så vida inga ohjälpliga hinder mötte», säger han
i sina anteckningar. Han vistades tidtals på Hammar utan-
för Kristianstad, hos häradshöfdingen E. Chr. Ljunggren
som lärare för hans son. Äfven då fortgick emellertid
korrespondensen oafbrutet. Den unge Ljunggrens studie-
kamrat, Lars Feuk, som bodde i staden och dagligen
färdades ut till Hammar, fick tjänstgöra som brefbärare
mellan Fredrika Bremer och Böklin.”
Men äfven med besvarandet af lärarens frågor gick
det till en början trögt för Fredrika.
I mars 1832 skrifver hon och klagar däröfver, sökande
att framlägga skälen för sin tystnad: 1:0) har hon varit
sjuk; 2:0) har hennes tid varit bortsmulad af visiter,
biljetter att skrifva, porträtt att måla m. m.; men så
kommer hon till det tredje och väsentligaste skälet, det
att vid tänkandet öfver de gifna frågorna deras vikt, det
djup, den omätliga rymd, de omfattade, slogo henne, och
hon bäfvade tillbaka vid hvarje förnyadt försök att besvara
dem. Många gånger ha de under hennes lif föresväfvat
henne i dunkla aningar, hon är glad och tacksam, att lära-
ren »gifvit de dimmiga gestalterna bestämd form och karak-
ter», men på egen hand kan hon ännu ej nalkas dem. Väl
kunde hon skenbart förnuftigt orda om dem enligt »en
liten potpourrikunskap», lånad af andra, men ett svar,
»hämtadt af egen eftertanke, af själfbestämd, klar öfver-
tygelse», kan hon ej ens försöka ge. Hon ber därför om
ett samtal öfver frågorna, innan hon försöker att skrift-
ligen göra reda för dem.
»Ni kan ej tro», fortsätter hon, »till hvilken grad er vackra
bild af skalen kring snäckan Jåter träffande tillämpa sig på
den uppfostran, man i allmänhet ger kvinnan (och i hvilken
äfven jag blifvit inspärrad)... Man fredar dem ’för ljusets
1 Se Hist. skizzer . . . från Kristianstad af Larifari, Krstd 1882, s. 98.
S. Adlersparre, Fredrika Bremer. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
