Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEKANTSKAP MED P. J. BÖKLIN. 99
genom sin allmänhet under hela forntiden någon djupt
liggande grundåskådning, som mänskligheten icke förmått
fasthålla och som därför blott delvis framträder . .. Hos
egyptierna måste själen af blind nödvändighet nedstiga
steg för steg genom alla djuriska skepnader och sedan
på samma sätt genom växtriket, så längt lifvets ande räcker
(hvilken underlig trappa ner i afgrunden!), ända ner i Plutos
(metallernas, den stumma känslans) värld, och så åter upp-
för, till dess hon ändtligen i människan dyker upp till
medvetande ur denna afgrund; men endast för att åter
börja samma kretsgång. Denna vandring kallades i forn-
tiden ödets ring och omslöt hvad man kallade en världs-
period. Det arma släktet! Jag tycker mig se oss kräla
utan rast och ro upp och ned på denna afgrundstrappa
och evigt sucka efter en förlossning, som dock endast
unnar oss en blick in i människolifvet, och äfven den allt-
för dunkel. Människoanden är här fastspikad på naturens
hvirflande ixionshjul och kommer endast till ett ögon-
blicks paus för att kunna känna sitt kval. Men detta är
denna läras hårdaste form.
I Indien hade hon antagit ett annat utseende. Själa-
vandringen ansågs här för ett tillstånd af fördömelse och
en följd af en föregående skuld (människolifvet med in-
begripet), som genom botöfningar och försoningsoffer eller
ock genom inre själfbetraktelser kunde utplånas, och hade
således här karakteren af en moralisk religionslära; däraf
denna ständiga längtan efter befrielse från själavandringen,
denna trånad efter ro och lycksalighet, som uttalar sig i
hinduernas äldre läror. Denna åsikt återfinna vi äfven hos
Plato (se Faidon) och med flera modifikationer i pyta-
goreiska skolan. M:ll torde nu finna, att denna fråga icke
var så alldeles på måfå utkastad, utan att jag i samman-
hang med min fråga om arfsyndens natur och väsende
ville gifva en vink, huru tungt detta ok legat på människo-
anden i alla tider, hos alla folkslag; huru (som Paulus ut-
trycker sig) hela skapelsen alltjämt suckar efter förloss-
ning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
