Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 BREFVÄXLING MED P. J. BÖKLIN.
» .. Jag har med mindre intresse än förr uppfattat era
senare bref?! Fråga litet systrarna därom, då de komma
till. Kristianstad. De skola lära er tänka litet bättre
om mig.
Att jag ofta så inskränkt, så långsamt, ibland all-
deles icke uppfattar er mening, kostar på mig... utan
att därför låta mig förlora modet; ty jag vet af erfaren-
het, att hvad som en gång synes mig dunkelt, blir mig
en annan gång klart, och det ofta på de mig mest oför-
väntade sätt.
Min önskan att ifrån det territorium, vi nu en tid
vistats på, öfvergå till ett annat, var ej förestafvad af
ostadighet men af den tro, att jag, som så ofta förr skett
mig, genom analogi och indirekta vägar kunde komma
det mål närmare, till hvilket den raka vägen syntes mig
ett ögonblick för mödosam. Teckning och målning ha
fört mig till erkännandet af moraliska sanningar, på hvilka
jag ej förr tänkt, och jag tyckte, att konsten i vid-
sträcktare mening — detta språk, i hvilket den Helige
ande med eldtunga talar till mitt sinne — skulle lätt för
mig lösa mången ännu dunkel himlagåta.»
Böklins uttalade farhåga, att han med sin undervis-
ning verkat afskräckande, söker Fredrika på det ifrigaste
undanrödja. Han har tvärt om »så mildt och så vist»
kallat henne till »erkännandet af en evig harmoni», hvilken
hon innerligen hoppas en gång kunna fatta och fattas
utaf. Hon kan stundom bäfva för mängden af olika
tankebyggnader: men då kommer det för henne som en
>innerlig tröst, att Böklins framställning liknar ingenting
mindre än en af desza härda lärobyggnader, som den ene
tänkaren uppför och den andre »kullkastars. Det är hen-
nes väns lefvande personliga öfvertygelse, som öfvertygar
henne själf.
»Hvad ni säger, de ljus ni ger, hvad ni hänvisar på,
det fattar djupt i strängarna af mitt innersta lif och väcker
där slumrande toner... fulla af odödlighet. Hvad som
solen, hvad som allt godt och skönt i världen väckt af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
