Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 NY STUDIETID I KRISTIANSTAD.
Hon gör det redan i sitt bref af den 15 okt., dock
med några Böklins ord om det subjektiva godtycket och
»tillfällighetens värld> till ledtråd.
»Ack, hjälp mig här tillreda», slutar hon. »Här ligger
visst upplösningen nära till en mig så plågsam gåta. Gud,
en god Gud, och det onda i dess tusenfaldiga gestalter!
Det onda i och för sig är mig ej förfärligt, då det ej
mer skymmer idéen om Gud.»
Böklin upptog ej på nytt dessa frågor till besvarande,
och vid deras första samtal synes Fredrika hafva åter-
kommit till dem. Men strax därefter mottog hon det be-
tydelsefulla bref om frihet och nödvändighet, han långt
därförut skrifvit, och ger uttryck åt sina känslor vid ge-
nomläsandet däraf i en liten biljett. >»En fråga ännu,
skrifver hon, »ännu blott en fråga. Säg mig, min bror,
huru har du kunnat anse det vara värdt att kosta ett ord,
en rad på... ett sådant moraliskt petrifikat, som kunde
varit i stånd att glömma innehållet af ett sådant bref, som
det du den 26 aug. skref till en viss Fredrika Bremer i
Stockholm. Och en sådan människa syntes hon ändå vid
vårt sista samtal vara, ty hon tycktes ej mer veta om fri-
het och tillfällighet än den, som aldrig hört ett ord där-
öfver förr. Huru var det möjligt för dig att ej uppge allt
hopp om en så ohjälpligt förstockad? Men nu är hon eller
jag verkligen oskyldig, ty först i går erhöll jag detta bref,
som legat i Stockholm, medan jag var i Tyskland, och nu
först blef mig af mina systrar tillskickadt, — och nu är
jag så fången i friheten, så jag tror, jag aldrig kommer
därifrån, så framt den ei själf öppnar fängelset, den sköna
ljusens ängeln. Men huru är det möjligt, att du ej sen
sist uppgifvit allt hopp om min fortkomst? Jag begriper
det ej:>
Böklins framställning af friheten och dess förhållande
till lagen blir för Fredrika epokgörande genom att skingra
töcknen af hennes mörkaste tvifvel. Den 28 okt. skrifver
hon härom:
> Se ofvan sid: 120—123.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
