Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 NY STUDIETID I KRISTIANSTAD.
Andre är mäktigare än jag, därför heta hans verk goda;
vore jag lika stark som han, så skulle mina kallas så”.
Men hvaraf känna vi, att denna makt ej har enhet
och bestånd och kraft att uppfylla en odödlig andes ford-
ringar; att ej lustarna kunna resa en jakobsstege till en
himmel äfven som dygderna?»
Här vädjar Fredrika till erfarenhetens vittnesbörd:
»I den mån människan frångår renhetens och kärlekens
lagar, söndrar hon sig inom sig, kommer i oro och van-
trefnad med sig själf, under det hon blir skydd och hatad
af sina medvarelser . .. Det onda dödar kärleken, och där
kärlek ej finns, kan ingen sammanhållning, intet samfund
uppkomma, eller snarare det kan ej bestå... Dess ele-
ment äro i sig söndrande.
Det onda kan således blott vara en negation af det
goda och gudomliga, ett affall därifrån. Det är ej en
makt, som skilt sig från moderriket och bosatt sig på ett
annat gebit, där det fått fast fot, det är en makt, som
famlar i natten, som söker få fatt på sig i det tomma och
finner blott sin tomhet och sitt intet.»
Sedan Fredrika sålunda påmint sig Böklins förklaring
af det ondas väsen, fortsätter hon med en ny fråga:
»Huru har denna makt uppkommit, då det finns blott
en Gud, och denne är allgod och allsmäktig?»
Hon inleder sitt svar med ett litet sammandrag af den
världsåskådning, hvari Böklin invigt henne:
»Gud tänkte, och han tänkte människan. Efter män-
niskans idé bildades naturen. Då denna stod färdig, stod
på sin middagshöjd, full af ljus och harmoni och lif — då
slogo alla dess pulsar hastigare, dess bröst höjde sig i be-
hof att uttala sig och tillbedja Skaparen. Och som ett
fulländadt organ af dess lif, ett uttaladt ord af dess känsla
framstod människan ur dess sköte, slog upp sin blick och
tillbad Gud i Guds anda, som genomströmmade honom,
den första frie, naturens förlossare, dess uttalade ord.»
I kraft af den »fria godtycklighet», som var människan
gifven »med hennes varelse», afföll hon dock småningom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
