Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 NY STUDIETID I KRISTIANSTAD.
»Den, som inympat en kvist, bör ju gärna se, hur den
växer och hur löfven tränga sig fram i ljuset; hvart löf
säger ju honom god morgon med detsamma det hälsar
solen. Löfven på den kvist, du inympat i mig, vilja äfven
så hälsa dig, min vän!
Du sade: ”Hvarje lif antändes genom en blixt. Jag
har aldrig så förstått orden som just i dessa dagar, och hvad
blixten alstrat är innehållet allt i dessa ord, som nu utgöra
hela mitt lif: ’Jag vill blifva kristen! Min bror, jag vill
det och vill intet annat, jag vill döpas och födas på nytt
till en ny människa, jag vill lämna allt och följa Jesum
allena. Du förstår, hur det kännes inom mig, och jag be-
höfver ej säga det!
Öfver det vilda kaos af ondt och godt, smärta: och
lust, som utgör denna värld, huru härlig, allt förklarande
har ej försoningslärans sol gått upp för mitt öga. Lifvet
är ett försoningsverk; hvar och en människa i Jesu Kristo
är en försonare genom honom, ej blott för sig själf utan
äfven för den del af skapelsen, med hvilken -hon i följd af
sin särskilda kraft och sina förhållanden är i beröring.
Guds nåd, Guds godhet, Guds oändliga, outsägliga kärlek
förstår jag nu först, och den har tändt en evig eld i mitt
hjärta. Och Guds försyn!
Jag skall ej klaga mer emot försynen,
ty Guds försyn är för mitt öga klar,
den ger sig ej till känna uti lifvets
och händelsernas växlande gestalter;
den uppenbarar sig för mänskans’ hjärta
i henne själf: dess väsende är detta:
att jordens son i lifvets största nöd
kan utaf himmeln taga ”lifsens bröd".
Och då man säger mig, hur omildt ödet
emot en god och ädel mänska handlat,
är ödet icke mer för mig ett moln,
som skymmer bort den klara soln där ofvan.
Gud vare lof! Jag vet nu, hur det är:
jag vet, att i den tåligt burna smärtan
är innehållen kraft att föda glädjen:
jag vet, att i martyrens törnekrona,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
