Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 VÄNSKAP MED GREFVINNAN WRANGEL.
unga flickor och deras kärleksbekymmer äfvensom för en
och annan ensam kvinna, hvars böjelse för skarpa om-
dömen och en bitter uppfattning af lifvet hon torde hafva
sökt att mildra.
Några meddelanden hafva vi ock inhämtat af en åldrig
dam, froken W—n, hvilken som helt ung var bjuden att
med sin mor vistas en tid af vintern 1832 hos grefvinnan
Wrangel, som då stod i spetsen för den förnäma sällskaps-
världen i Kristianstad. Hon hörde då den lifliga grefvin-
nan, hvilkens tankar eljest flögo vidt omkring som fjärilen
kring blommorna, nästan uteslutande tala om Fredrika
Bremer, hvilken hon ägnade en lidelsefull beundran, som
snart öfvergick till den varmaste hängifvenhet.
Af de kvinnliga bekantskaper Fredrika Bremer gjorde
under sin vistelse i Skåne var denna grefvinna Wrangel
onekligen den, som varmast slöt sig till henne och på
hvilken hon kom att utöfva det djupaste inflytande. Tvif-
velsutan mottog också Fredrika själf af deras ömsesidiga
tillgifvenhet en ny betydande insats så väl i sin människo-
kännedom som i sin känslovärld samt icke minst i sitt
religiösa lif. Till belysning af deras förhållande lämna vi
här en flyktig teckning af grefvinnans lif och personlighet.
Grefvinnan Hedda Wrangel, född Lewenhaupt, hade
vuxit upp i en släktings hem, där hustrun var den ädlaste,
mest rensinnade kvinna, hvaremot manhen var en typ af
alldeles motsatt art. Den barnsliga Hedda med sin på en
gång veka och eldiga natur tyckes hafva tagit intryck af
båda. Skön, liffull och kvick samt begåfvad med en härlig
sångröst, bortgiftes hon redan vid sjutton års ålder med
baron Henning Wrangel, en ung man, som berömde sig
af att vara Sveriges rikaste och starkaste så väl som vack-
raste och oemotstäåndligaste karl men som tillika var af
det obändigaste lynne och ofta hänsynslöst brutal. Man
kan lätt förstå, huru det under sådana förhållanden icke
" Fredrika Bremer kallar honom >un pauvre Sire men ingen elak
människa, ett ömsom godt, ömsom styggt barn>.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
