Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMMA. »PRESIDENTENS DÖTTRAR. 191
De förut spända själskrafternas afmattning i hemmets
behagligt lugna atmosfär uttalar sig hos Fredrika mycket
karakteristiskt i ett bref från denna tid, skrifvet i Stock-
holm den 2 december. Man ville kalla detta bref ett litet
mästerverk i brefkonst, om det icke vore så enkelt och
naturligt — ett så omedelbart utflöde af hennes tankars och
känslors renaste men af ögonblickets stämning dämpade
källsprång, att det icke bär prägeln af någon konst alls.
»Jag tycker jag hade mycket att säga dig, min gode
vän», börjar hon, »men det blir ingenting utaf, och du
får i mitt bref blott hvad som är i mig, ett lif, som säger
ingenting, som liknar vågorna på sjön i vackert eller sna-
rare indifferent väder: de höja sig och sjunka, de flyta i
hvarann, de återgifva ingen bestämd bild. Gud är god, du
är god och ädel, jag hvilar därvid med glädje — det är
min hufvudkudde; mitt hem är mig på en gång en vagga
och en vårsol. Du skall också en gång ha ett hem, Bök-
lin, ditt eget eller mitt och mina systrars — då skall du
bättre förstå, än du kanske gör nu, en sinnesstämning af
ett på en gång lekande och hvilande lif, som gör att man
vill säga åt både glädje och smärta: ”Tyst, tyst! Låt mig
vara, väck mig ej, jag drömmer så godt. Och himmelens
högre fröjder locka ej, och helvetets djäflar förskräcka ej,
ty man förstår dem ej ..:- ;
Jag var så äregirig som ung, så orolig, så stormig i
mina begär — hur är allt detta nu så borta, så alldeles
borta! Är det fysiskt — är det slapphet? Är det mora-
liskt lugn, förstånd o. s. v.? Är det kanske osant — blott
en dröm —, och skall jag ännu återvakna till det lif, som
jag förr kände så mäktigt? — Jag vet det ej. Lifvet är
underligt, människan är underlig, underlig! Världslifvet
känner jag ej som förr, det har blifvit mer innehållslöst
— jag har lefvat för fullt några stunder med min bort-
gångna Hedda och med dig, fast denna fullhet var af
olika art. Men i den mån som mycket förlorar vikt och
intresse, så vinna andra ämnen det och ge en njutning,
skild från all oro, all strid. Sen jag gjort mig fri för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
