Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOÖRTSATTA STUDIER. STOCKHOLMS- OCH ÅRSTALIF: >NINA.Y 213
viss förtrytelse vid de enträgna uppfordringarna att skjuta
denna verksamhet undan i andra rummet. Fredrika inser
det nu, och från denna tid rör hon ej mer vid den ömtå-
liga punkten.
»Jag behöfver ännu säga dig ett bot- och bättringsord>,
fortsätter hon längre fram i samma bref, »och tag det som
min allvarliga och fasta öfvertygelse i den saken. Skrift-
ställarens verksamhet har något berusande, och glansen af
hans kraft, hans omedelbara framstigande för världen såsom
en högre vishets tolk förbländar äfven mig ofta; men jag är
ej så barnslig att icke snart känna, att jag är bländad, att
icke erkänna, att läraren, som i ungdomens själar utsår frön
för evigheten, att prästen, som i lif och lära predikar kär-
lekens evangelium, lefver lika fullt för världen som den
store skriftställaren, att hans kraft kan vara lika stor, ehuru
den är af annan art, eller ock kommer genom omständig-
heterna att mera yttra sig på ett än på ett annat sätt.
Aldrig ett barnsligt ord af mig mera häröfver.»
De sorgsna grubblerier, som höllo Fredrika vaken i
den ljusa sommarnatten, rörde ej endast Böklins bref. De
framkallades tillika af en berättelse, som hon dagen förut
hört af sin kusin Fabian Wrede. Han hade talat om
experiment gjorda på djur af professor Anders Retzius,
hvilka Wrede jämte några andra »amatörer» fått tillstånd
att åse men hvilka syntes den unge mannen så vidriga,
att han aflägsnade sig.
sDenna lilla berättelse», säger Fredrika, »var åter en
blixt ur det moln, som så ofta insvept min själ och som
alltid, alltid stått kvar på min himmel, ehuru det varit en
tid undanblåst af vänliga passadvindar ..-
Den privilegierade bödeln, vetenskapsmannen, säger:
’Jag måste veta!
Människan, den privilegierade mördaren, säger: Jag
mäste äta!
Båda ha rätt. Hvem har orätt?
Allsmäktige Gud! Hvarför denna fläck, denna oupp-
lösliga fråga i din skapelse: djurvärldens lidande?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
