Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORTSATTA STUDIER. STOCKHOLMS- OCH ÅRSTALIF. >NINA.» 225
ge henne medel att lefva god och lycklig och ansedd äf-
ven utom äktenskapet. Denna tidens riktning (om jag har
rätt uti, att den är sådan) tycker jag mig äfven igenfinnai
litteraturen . .. Äfven jag är väl ett barn af min tid, och jag
ville kunna göra af mina teckningar allt, hvad de kunna bli.>
Redan på våren 1834 då hon gör upp planen till en
ny berättelse, talar hon om hvad det är hon nu »vill söka
uppfatta och uttrycka». »Det är den enskilda människans
lif, sådant det är nu i denna vår tid och sådant det kunde
vara, människans lif i dess mångskiftande former och be-
lägenheter, människans lif i familjen, i samhället, i naturen,
och öfver allt och framför allt i Gud. Den hymn af kärlek
och försoning, som min barndom anade, som så ofta med
outsäglig glädje genombäfvade mitt hjärta, som du lärde
mig förstå och lät komma till medvetande hos mig — den
måste ljuda genom hvart och ett alster af mig... den
måste vara dagern och trösten och glädjen och lösen af
hvar gåta.» :
Då hon nu på hösten återkommer till samma ämne —
den framställning af »hvardagslifvet», hvari hon ser sin upp-
gift —, skrifver hon: »Jag tror, att det knappt ges ett
vidsträcktare fält, och himmel och helvete böra lefva där;
en oändlig mångfald och den högsta enhet kunna finnas
där — måste finnas. Jag anar, jag känner, jag ville så
mycket men är så blott amatör ännu, så lärling, så omyn-
dig. Jag skulle förtvifla ibland, om det icke vore för stun-
der af verklig inspiration, som ge mig visshet. Och sen,
sträfvandet i min själ — Visst måste den komma till mera
dager?!»
I ett bref af den 6 okt. bestämmer Fredrika Bremer
sin uppgift ur en annan synpunkt. Hon liknar de stora
diktarne, en Goethe, en Walter Scott, vid stolta härliga
floder och sig själf vid en liten bäck, som vid deras an-
blick vill försvinna till ett intet af beundran. Då emeller-
tid »något måste inom henne, mäktigare än hennes vilja»
åter tvingar hennes ådra att välla fram, tänker hon: »Jag
skall vända mitt lopp från det fria fältet och ned i öknen,
S. Adlersparre, Fredrika Bremer. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
