Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
00081939
FÖRTSATTA STUDIER. STOCKHOLMS- OCH ÅRSTALIF. »NINA.» 227
Kristendomen predikar försakelse, den högsta grad af
försakelse. »Hvarför denna öfverdrift i de moraliska lärorna,
detta mörker i talet om straff och belöning . . . Gode Gud,
hvarför? Svara mig icke som präst, min gode B. (jag
tycker du har gjort det ibland), svara som den enkla,
sanna, kännande människan, som jag älskar i dig.»
Böklin hade alltid varit rädd för den öfverdrifna be-
tydelse Fredrika tillerkände lidandet, rädd, att det än en
gång, som i hennes ungdom, skulle skymma för hennes
blick »den väldige, som bär äfven det djupaste mörker
som skugga. Till denna farhåga kommer nu harmen öfver
det halft på lek utmanande i hennes ton, en harm som
ger färg åt hans svar.
»Ditt lidande med naturen misskänner jag icke; att
minsta missljud plägar dig som synden och häller din
fantasi fången, detta kan jag begripa; men attsäga: ’detta
missljud är verkligheten, allt det öfriga och konstnären
själf är chimär, saga, prästdikt’, att icke inse, att din egen
lidande ande är en sårad harmonisk makt — Säg mig,
Fredrika», afbryter han, »huru tror du, att idéen om en allvis
försyn uppgick för människoanden? Att den är lefvande
där, det är beviset för hans verklighet. Men du kan icke,
du vill icke tro honom; välan, så gör dig lös ifrån honom,
kom sedan och säg, att han var ditlagd af prästen.»
Fredrika svarar mjukt och försonligt men söker, med
en bön att han ej i hennes ord skall inlägga något vrån-
gare än de hafvay, på samma gång att fördjupa sina frågor.
»Min gode B., icke kan det såra dig, att jag så öppet
tålar med dig, att jag i ditt eget lif söker förklaringen
af din lära? Jag är enkel i sinnet, söker blott sanningen,
frågar kanske för litet efter sättet — men icke kan min
vän därför misskänna mig ... Ingen präst har gifvit mig
tron på en gudomlig försyn — intet lidande, äfven det bitt-
raste, skall förtaga den. Jag har ofta sagt det, denna tro
går med mig sen min första barndom jämte mina tvifvel...
Du skref ”en fallen värld, som ej hemsöktes af lidandet,
vore förkastad af Gud’. Jag återgaf dig dina ord, lekande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
