Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 KRIS I VÄNSKAPSFÖRHÅLLANDET TILL BÖKLIN.
strafflöst vara tyrann, och då blir hon mask, otm eller
ängel! Ängel, ja, om hon får dö af sitt lidande, ängel,
om hon kan allt för . .. men nej, det är för svårt, för bit-
tert! :.. Gud hjälpe henne att få dö! - Ack, våga ej så
rysligt spel! Gift er ej! Gift er ej! ...
Sådan jorden nu är, synes mig den ensamma lyck-
ligast där. Hon har blott sig att sörja för; hon kan bära
sin börda, sitt lidande ensam, utan att oroa, utan att tynga
andra. Hon kan gå så tyst, så tyst genom lifvet, behöfver
ej besvära någon, behöfver ej konversera och representera,
behöfver ej växa fast i jordelifvet genom innerliga fröjder
eller djupa bekymmer; hon kan smyga lätt därigenom. Hon
behöfver så litet för sig själf; hon kan gifva allt hvad hon
har; hon behöfver ej sträfva att behaga någon utom Gud.>
Dessa Klaras utgjutelser äro framsprungna ur samma
stämning, som färgat några af Fredrikas bref från hösten
1834. Hon hade — det framskymtar på några ställen i
den tillgängliga brefväxlingen — alltsedan afskedet från
Böklin i Kristianstad varit vacklande i sin hållning, då han
velat bringa till afgörande arten af det förbund, som för
framtiden skulle förena dem. Men denna höst synes hon
allt starkare hafva känt sig öfvertygad, att hon ej för ho:
nom borde bli mer än en vän. »Jag har bedragit mig
öfver mig själf, skrifver hon den 13 noöv., »jag är ej den
kvinna, som kan göra en man lycklig, jag bör ej gifta
mig... Ack, naturen leker ibland med människan så mäk-
tigt, så ljuft; men från erfarenheter, som skakat hennes
innersta själ, från rotfasta känslor och idéer, som blifvit
hennes, därför att man fixerat dem under långa år, rycker
hon dock människan ej. De återkomma och taga henne
med makt igen — väl om hon då under en illusorisk stund
ej har fäst för alltid andras lycka vid sin.»
En faktor, som tillika med det i Fredrikas bittra barn-
doms- och ungdomserfarenheter grundade missmodet starkt
inverkade på hennes beslut, har redan i det föregående
» framhållits. Hennes ifver, att Böklin skulle skrifva något
för allmänheten stod i samband med det villkor hon från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
