Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 KRIS I VÄNSKAPSFÖRHÅLLANDET TILL BÖKLIN.
samma sinnesförfattning, i hvilken jag då befann mig.
Gode Geijer, huru väl förstod han ej mig, och hans ord,
hans vinkar, huru betydelsefulla! De upplyste, stärkte och
lugnade mig. Denna kraftfulla människonatur, detta så
rent sedliga snille, har genom sina skrifter och genom
hela sitt väsen gjort ett intryck på mig, som skall vara
hela mitt lif.»
»Oändligt mycken godhet och välvilja», säger hon i
samma bref, »har jag rönt, och under sista sommaren sär-
deles mycket, som borde kännas angenämt. Vänliga in-
bjudningar ha kallat mig till Upsala. Geijer tillbjöd mig
sitt hus; så mången annan godhet gick emot mig.» Dock
flydde hon från allt detta, ifrig blott att komma bort,
»bort>, säger hon, still någon vrå, där jag fick vara ensam
och ostörd».
Då Fredrika den 9 juli lämnar Stockholm, är det emel-
lertid till en början för att med familjen tillbringa en bad-
termin i Medevi. Hennes motvilja mot sällskapslifvet
hindrar henne icke att med sitt gamla intresse studera de
människor hon under resan träffar, och i ett bref till Böklin
från Norge ger hon några skizzer af bekantskaper från
denna tid. ;
»På ångbåten mellan Stockholm och Norrköping gjorde
jag bekantskap med musikdirektör Lindblad; Geijer, Törn-
rosens bok förde oss tillsammans (ehuru på olika sätt). Vi
skildes ej på hela dagen men talade om hvad lifvet har
mest djupt och rikt för själen. L:s sinne var förstämdt
mot världen, men hans själ var full af rena melodier —
en verkligt rik och god människonatur, tyckte jag, och
som ingaf mig denna känsla af duskap, som man stundom
får med människor, utan afseende på kön, tid och om-
ständigheter. Vi skildes i Norrköping men lofvade att
råkas åter.»
Detta löfte blef uppfylldt vid Fredrikas återkomst till
Stockholm, och umgänget med den Lindbladska familjen
blef länge för henne af stort värde; men vi återgå till
hennes resebekantskaper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
