Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 KRIS I VÄNSKAPSFÖRHÅLLANDET TILL BÖKLIN.
lärdas förklaringar. Jag har känt det själf, ord och ut:
tryck, sätt att resonnera, gör ofta de senare oåtkomliga
för de förra. De stå för högt och förutsätta hos de andra
begrepp och kunskap, som dessa oftast sakna. Den olärda,
som kommit till ljuset, skall bäst kunna tala med de olärda.
Men hvem skall hon väl tacka därför, om ej den gode
lärde, som länge hade tålamod med henne? O, min gode
B., kunde jag lyckas i detta, då — tycker jag — kunde
jag dö glad.»
Först sedan Fredrika gifvit Böklin alla dessa förtroen-
den och visat, med hvilken tillförsikt hon fortfarande byg-
ger på hans vänskap, vidrör hon i de sista raderna af sitt
bref hans förlofning. Att han med sin blifvande hustru
öppet talat om sitt förhållande till Fredrika, är hvad hon
i dessa rader egentligen fäster sig vid.
»Jag har talat så mycket om mig», skrifver hon, »men
ej sagt ännu hvad som från början af mitt bref legat mig
på läpparna. Tack, min B., tack för de känslor af glad
och tårfull tacksamhet, som, sen jag fick ditt bref, upp-
fylla och lyfta mitt hjärta. Jag tror på din sällhet, och
jag älskar din handling mot Karolina och mot mig. Min
vän, min bror, härefter i mina bref och när vi återse hvar-
ann, skall du se och känna, huru godt, huru sant, huru evigt
Fredrika är din.»
Det föll sig helt naturligt för Fredrika Bremer att alltjämt
förtro Böklin hvad som djupast rörde henne personligen;
hon kunde ej fatta, att ej Böklin 3 sin sida skulle känna
det på samma sätt. Då hon ändtligen vid jultiden får ett
svar af honom, där han blott i förbigående nämner, att
han >»nu ett par månader suttit i eget bo», läser hon där-
för mellan raderna, att hon förlorat hans vänskap, och blir
alldeles förtviflad. Brefvet visar, att hennes intellektuella
och religiösa utveckling alltjämt ligger Böklin lika mycket
om hjärtat. Han vill med henne, enligt hennes önskan,
fördjupa sig i spekulationer öfver försoningsläran, ty »ve-
tandet är trons sköld» Men det är ej Fredrika nog att
ha läraren-biktfadern kvar; hon måste äfven hafva vännen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
