Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AX;
Kritik af »Ninoa». »GSrannarne.
1836.
Under inflytande af nya omgifningar hade Fredrika på
Tomb >»återfått sig själf; och återfått sig rikare, mognare
och bättre förberedd än någonsin för sin konstnärliga upp-
gift. Det är ej någon tillfällighet, att det just var här, som
hon skref »Grannarne», hennes bästa, af lefvande verklighet
mest omedelbart besjälade teckning.
Den nya, kraftiga impulsen kom dock ej blott från
det nya omkring henne; den kom äfven direkt och indirekt
från den kritik, som offentligt eller enskildt drabbade Nina
och som var välförtjänt. Ty denna berättelse i två delar,
nära dubbelt så lång som »Presidentens döttrar», har onekligen
alltför mycket af vattenhaltig romantik och sentimentalitet.
Uppränningen är osannolik, sammanhanget enligt Fredrikas
egna ord »löst, mer hopskrufvadt än gjutet». Den religiösa
grundstämningen tager sig uttryck i reflexioner och dekla-
mationer vid sidan af berättelsen, och de delvis högst
fantastiska episoderna inkräkta för mycket på det hela.
»Jag ville fatta lifvet, verkligheten, alla riktningar djupare»,
säger Fredrika i sina anteckningar. »Jag gjorde det också
i spridda delar och förirrade mig i det hufvudsakliga. Jag
ville omfatta allt, och resultatet blef — intet.» Hon er-
känner också, att hon låtit blända sig af det romantiska
och »förlorat något af sin själs allvar».
Fredrikas första teckningar hade ej blott af allmän-
heten mottagits med förtjusning utan äfven af recensenter
bedömts med mycken välvilja; nu började det »blåsa emot».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
