Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
00081939
KRITIK AF NINA». ÖGRANNARNE» 269
konsten skall vända sig bort? Skall dess läkande hand sky
just de smärtsammaste såren? Skall konstnärn fly, där
Kristus stannar? Ve öfver estetiken, om den skall vara så
skygg! Jesus skall en dag från sin tron förvisa den pjun-
kigt fina damen... Att nedsänka sig i de djupa kvalen
och dyka upp till resignation eller till frihet och förklaring,
det menar jag är ett arbete ej ovärdigt konsten; det är
hvad jag vill, hvad jag söker, och blott därför vänder jag
såret åt dagsidan och skyr ej att visa dess djup. Är be-
traktandet af hvad i lifvet är sorgligt, uselt, af det andliga
och lekamliga lifvets hospital ovärdigt konsten, oestetiskt
0. S. v., säg mig, B., hvad är då evangelium, hvad är fräl-
saren själf, om icke det mest oestetiska i världen? Äfven
du, B., har synts mig hylla den Goethes åsikt, som vänder
sig ifrån martyrens sår och smärtfullt förklarade blick och
till de leende albaniska bilderna, till Rafaels lugna ma-
donnor. Frälsaren dröjde vid de förra, ej vid de senare.
O, B., visa mig, att jag får vara kristen såsom konstnär,
eller kastar jag bort penna, estetik och konstnärsrykte och
går, föraktad af alla, att sköta såren på ett hospital.»
Böklins svar? på denna vädjan blir, med dess varma
erkännande af det berättigade i att skildra äfven verklig-
hetens mörka sidor och dess betonande af det oberättigade
i att ensidigt dröja vid dessa, för Fredrika ett ord i si-
nom tid.
»Det var för några år sedan», skrifver han, »en tviste-
fråga i estetiken, huruvida ett fysiskt lidande, t. ex. Fräl-
sarens törnekröning och korsfästelse, kunde bli föremål för
konsten. Frågan kom något sent, emedan konsten själf
längesedan afgjort densamma och från Orfevs till Dante
och Byron vågat sig med lyran ner i själfva helvetet. Jag
visste icke, att den apatiska teorien hade några bekännare
kvar, och det är knappt troligt, att recensenten själf på
fullt allvar hyllar den, åtminstone får han i det fallet svårt
att reda sig ur en påtaglig motsägelse i sin egen recension;
t Af den 20 februari.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
