Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM081939
BÖKLINS SKOLVERKSAMHET. 201
rektorn fram och tillbaka i rummet, iklädd en grön vad-
derad kortjacka och med en lång sjöskumspipa, hvarur han
drog röken af finskuren tobak; ty han rökte ständigt, så
snart han var ledig från undervisningen i skolan. Och då
han gick där, inhöljd i rökmoln och med det borstiga håret
yfvigt utstående, så att det blida uttrycket i de lifliga ögonens
strålande blickar undandoldes, såg han ganska sträng ut för
den uppkallade. Genom vanan att yttra sig kort och bestämdt
var där något imponerande i hans röst, och hans uttal var
tvärhugget och skarpkantigt. Därför räddes pilten, när
rektorn stannade framför honom och frågade: ”Är du sjuk?
Gossen svarade skyndsamt och vardt nu frimodig: ’Nej,
herr rektor, men jag har icke heller varit borta från sko-
lan. — Nåväl, men du ser blek ut, svälter du då? —
Med nedslagen blick, förläget och dröjande svarade den
tillfrågade: ’Ne-ej, ic-ke all-tid! — Då drog rektorn ett
djupt drag ur den stora sjöskumspipan, bolmade ut en sky
af tjock rök, och ur skyn ljöd en vänlig röst: "Jaså, jag
förstår" — Och så uppstod ett förtroligt samtal, som slöt
med de orden: ’Så ofta min hustru ger mig varm soppa,
skall du komma till mitt bord.’»
Karakteristisk för Böklins sätt att behandla ungdomen
var ock den fest, som, enligt L. Feuk, under hans rektorat
årligen firades på skolans invigningsdag, den 3 maj. Den
hade ett visst tycke med de numera bland skolungdomen
vanliga litterära föreningarnas årsfester. De skrifter, som
upplästes, behandlade ett af rektorn uppgifvet täflingsämne,
och han afsåg tydligen med denna fest dels att sporra gos-
sarnes håg för litterära öfningar, dels att gifva dem någon
vana vid att uppträda som talare. Icke blott lärare och
kamrater utan äfven anhöriga till skolungdomen samlades
nämligen vid dessa tillfällen i den festprydda skolsalen för
att åhöra föredragen.
Sammanfattar man dragen af Böklins verksamhet i
uppfostrans tjänst dels som organisatör, dels direkt som
ungdomens. handledare, så måste man instämma i Fredrika
Bremers ord till honom:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
