Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»HEMMET.> »TRÄLINNAN.» »STRID OCH FRID.» 365
Ett drag af stilla vemod behärskar det unga litet bleka
ansiktet, kärlek till vishet och tron på en tidig död bo
inom hennes bröst... Det är Matilda Montgomery ...»’
Med den unga flickans mor, den firade Matilda
d’Orozco, var Fredrika Bremer sedan gammalt bekant. I
oktober 1834 berättar hon om ett besök af grefvinnan
Montgomery, »denna italienska, som för några år sedan
förtjuste halfva Sverige med sitt behag, sin skönhet och
sin sång och som nu fick det infallet att i regn och rusk
vilja tillbringa några dar på ensliga Årsta». Samtidigt
med henne var då där förre informatorn i Bremerska
familjen, herr Reuterborg, en mycket allvarlig och ifrig
svedenborgian, och Fredrika fann det »lustigt nog att se
och höra dessa två så motsatta människor tillsamman.»
I Strömstad sammanträffade Fredrika nu åter med den
Sköna italienskan, sedan några månader omgift med kammar-
herren baron Karl Gyllenhaal.
»Fru G[yllenhaal] tycker jag om och blir litet förtjust af
hvar gång jag å nyo kommer tillsammans med henne», skrifver
hon. »Många gåfvor ha blifvit slösade på henne, som göra
henne till sällskapslifvets goda ängel. Jag tackar henne å
nyo för hennes mästerliga sång, hennes svenska på italienska,
hennes behagliga samtal och verkliga godhet, och jag be-
klagar hjärtligen, att hon ej kan bli sann och ej kan bära
att bli gammal.»
Ännu ett par af Fredrika Bremers karaktersstudier
från Strömstad, af hvilka hon sedan använder några i sina
teckningar, må här meddelas:
»På balsalongens bänkar såg jag en afton ett ansikte,
och måste därvid tänka på ordet: sorgbunden.” Jag tänkte,
att det passade för detta uttryck och hur förträffligt ordet
uttryckte det! Jag lärde känna den sorgbundna. Hon
hade för tre år sedan mistat sitt enda barn, en blomstrande
och änglagod dotter, en sjuttonärig brud, och sen hade
I F. 1822, gift 1841 med grefve O. Klingspor, d. 1887. Dotter af
öfversten J. Montgomery och hans fru, f. d’Orozco. ;
2 Skildringen använder Fredrika om fru Astrid i »Strid och frid>.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
